söndag 7 november 2010

Vi sa att vi skulle vara varandras drog

Jag saknar dig. Det gör så ont. Som om någon konstant hugger en kniv i mitt hjärta och vrider runt. Jag har vant mig vid att ha dig vid min sida. Och jag hatar mig själv för det. Det gör det så mycket svårare nu. Det är nu jag insett att det är du som är min bästa vän för det är du som är den första personen jag vill prata med när ngt roligt har hänt. Det är dig jag vill dela min glädje med, det är dog jag vill skapa minnen med, det är dig jag vill skratta med. Det är dig jag vill prata med när något jobbigt har hänt. Det är din tröst jag vill ha när jag är ledsen, jag vill att det är du som torkar mina tårar, jag vill att det är du som kramar mig och säger att allt kommer att bli bra. Det är din kärlek jag vill ha. Som jag är så van vid att ha. Jag älskar dig. Och jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar hela dig.

Inga kommentarer: