berg och dalbana

Är trött på att mitt liv ser ut som en berg och dalbana, upp och ner hela tiden. Dåliga saker som händer som jag sedan lyckats ta mig upp för men sedan händer något igen och jag trycks ner igen. Vill inte låta som om det är synd om mig. Men är så jävla trött på det här. Kan jag inte bara få vara bekymmerlös ett tag! Det är anledningen till att det inte heller har varit så mycket och bloggning och att jag inte hör av mig till mina vänner. Känner mig seriöst som en FITTA som inte hör av mig, det betyder inte att jag inte tänker på er och älskar er men känns som om min ork är slut. som om jag inte orkar ge längre. Är så fucking trött allt det här. ÄR så jävla irriterad på att just mitt liv ska vara såhär, Varför jag? Vad fan har jag gjort för att förtjäna det här? Det enda som håller mig uppe är att jag vet vilken starkare person jag kommer att bli när allt det här är över, men samtidigt känns det inte som om att det kommer ta slut. Det är något jag kommer få stå ut med hela mitt liv, och jag hatar att du inte bryr dig om mig längre, jag hatar att du inte älskar mig på samma sätt och det värsta jag nog hatar är avundsjukan, avundsjukan när jag ser på andras pappar som behandlar sina döttrar som prinsessor, jag vill också vara en jävla prinsessa, som är värd all kärlek på jorden. Men man kanske helt enkelt får vara nöjd med det man har, men är så jävla trött på alla nya saker jag får höra hela tiden, alla nya saker du gör. och det värsta är att massa andra saker ska hända samtidigt! ÄR så fucking trött på allt och det ska bli så jäkla skönt att fly landet med underbara vänner och inte tänka på er ett jävla skit. Ibland hatar jag er så jäkla mycket men samtidigt kommer jag aldrig sluta förlåta er, för på något sjukt sätt så älskar jag er ovillkorslöst vilket jag önskar att ni gjorde med mig.